Idag satt jag och tänkte, på allt möjligt nästan. Skönt att rensa tankarna, och helt ärligt så måste jag säga att jag är STOLT. Jag är stolt över det jag har åstadkommit, lärt mig och främst är jag stolt över hur jag respekterar andra och mig själv. Idag finns det så många människor, ungdomar främst. Folk i min ålder om man säger så, som sitter och klankar ner på andra på internet. Kollar på andra människor snett och dömmer så fort dom ser hur en människa ser ut, hur mycket mat dom tar. Tanken på det kom upp i mitt huvud när vi satt och åt idag, då kollade två VUXNA människor konstigt på mig och min familj när vi åt. Särskilt min syster, och hon är 9år. Jag tycker att det är både sorgligt och hemskt för att dom ska kolla med värsta blicken på en liten flicka som äter sig mätt. Dom kollar inte på den underbara tjejen på insidan, dom tar sig inte tid att se vilken människa som hon är. Och samma sak när en överviktig man halkade idag, dom flesta skrattade men jag blev bara rädd att han hade gjort illa sig. Finns tyvärr väldigt få människor som inte bryr sig om vilket mått man har runt magen eller vilken storlek man har i kläder. Och jag tycker helt ärligt synd om dom människorna, för dom missar chansen att få underbara nya vänner med hur goa personligheter som helst. Men istället så väljer dom att umgås med falska människor som tycker att utseendet är viktigare än allt annat och snackar skit om allt och alla. Jag märker hur en människa är falsk genom om den inte går ut och umgås med mig om jag har mjukisbyxor och slarvigt hår. Men dom människor jag umgås med är så underbara, dom finns för mig i vått och torrt och jag kunde inte önskat mig bättre. Det trodde inte den osäkra tjejen jag var för fyra år sedan, men jag är glad att jag har haft föräldrar som uppfostrat mig till att alltid vara nöjd med mig själv och låta andra som stör mig vara. Jag ser så mycket av mina föräldrar i mig, dom accepterar alltid folk så länge dom möter andra med respekt. Och jag kan inte vara mer stolt med hur jag har blivit uppfostrad. Skillnad mot för andra, jag vet en tjej som har en mamma som dömmer så jäkla fort och ljuger om bland annat att jag har gjort saker och mobbat andra. Jag mår illa på sånt, jag mår illa av människor som tror att dom är så mycket bättre än andra och kan få allt dom vill genom att knäppa med fingrarna. Jag vet vad jag vill, och jag kommer kämpa som attans för att komma dit. Och jag är precis som alla andra, den ena dagen känner jag mig misslyckad och den andra nöjd. Men jag kommer veta i slutet så har jag gjort allt jag kan för att vara den bästa person jag kan. Och det är synd att inte många kan säga så idag. Bråk på Instagram, kallar andra för horor och massa andra fula ord. Nej tack, jag kan hata en människa utan att trycka ut mig massa elakheter offentligt. För det är bara pinsamt.

 

If you are gonna point fingers, make sure your own hands are clean...