Hej alla bloggläsare, ledsen att jag inte har bloggat nå på två dagar men jag har inte orkat...

Idag tänkte jag prata om hur jobbigt det är när man får falska rykten om sig.

Jag har varit med om det ett antal gånger och jag orkar inte med sånna människor.

Jag har tillochmed varit med om att en mamma har ljugit om mig, och hur jävla sjukt är inte det?

Fattar ni som gör det här hur jobbigt det är att gå runt varenda jäkla dag och ständigt oroa sig över att ens vänner är arga på en? att ens vänner har hört falska rykten och hatar en? det gör jag... går runt hela tiden och undrar om jag har gjort något fel.

Jag frågar mina kompisar hela tiden om dom är arga på mig för det minsta lilla, har hänt att dom har blivit förbannade på mig av det tillochmed.

Ja, jag har ganska bra självförtroende, men jag tror fortfarande att folk går på dessa rykten, vissa gör det och då är det bara att gå ut ur mitt liv, jag håller dörren öppen så gärna för dom.

Men det jobbiga är att man inte känner igen folk som man har känt sjukt länge, som man kan ut och in, allt förändras av några lögner.

Vad fan har jag gjort er som ljuger? är det för att jag inte är en ytlig bitch som er? är det för att jag har lätt att lätta på mitt hjärta? är det för att jag inte ser ut som er?

Själv vet jag inte, men snälla, hata mig hur mycket ni vill, men att få människor som ska vara ens vänner att hata en... det är så orättvist.

Jag hatar att bli falskt anklagad för nåt, jag är en människa med känslor, ingen jävla docka vars känslor ni kan leka med hursomhelst.

Nåt jag har lärt mig är att ni inte kommer komma någonvart i livet genom att sprida falska saker om andra, ni kommer inte bli nånting av det, men jag står på toppen och tittar ner på er, ni har gjort mig starkare, så tack!

Det var bara det jag ville säga, känns skönt att lätta på hjärtat sitt ibland.

''Haters don't hate you, they hate that you are a reflection of what they want to be''