Jag frågade runt några av mina vänner vad jag kunde skriva om i bloggen, alltså ett åsikts ämne helt enkelt. En av dom sa att jag skulle skriva om falska vänner, och jag tänkte passa på att göra det. I mina ögon är det riktigt fult, först så säger dom att ''jag lämnar dig aldrig, du är som en syster. Vi kommer bråka men kommer aldrig lämna dig'' osv. Jag var med om det, häromdagen faktiskt. Det finns en tjej jag har känt i ca två år, vi var supertajta. Hon visste typ allt om mig och jag trodde jag aldrig skulle förlora henne.

Sen kom det personliga problem, inget jag vill nämna och hon är ingen jag vill hänga ut. Men iallafall så hände det saker, vi bråkade inte men jag visste att hon var arg på mig fast hon sa nej. Tiden gick lite och jag skrev men fick aldrig svar, tror inte hon förstår hur ont det gjorde i mig. Från systrar till främmande människor typ, har alltid sagt att vi alltid kommer vara vänner men tydligen så är det inte så i hennes ögon. Jag värderade henne så himla högt, jag sa till alla att hon var min bästa vän. Mina föräldrar vet vem hon är och var tacksamma att hon hade hjälpt mig igenom saker.

Men i måndags skrev hon att jag skulle sluta skriva, blev hjärtekrossad. Alltså, hon var en sån fin vän. Eller ännu mer som en syster. Jag har grinat floder, sitter med tårar i ögonen bara av att skriva. Folk bara leker runt med mina känslor ibland, men jag är en människa och jag känner saker. Jag bryr mig inte vem du är, behandlar du mig med respekt gör jag detsamma och hur mycket jag än älskade den vännen tänker jag inte sitta här och be henne komma tillbaka. För hon tar ansvar för sina egna handlingar, jag öppnar mig lätt för människor. Men det dröjer länge innan jag litar på någon, jag litade på henne men det verkade hon skita i.

Vill inte skriva något elakt om någon i det här inlägget, eller säga att hon är falsk för det är hon inte. Vill bara visa att jag vet hur det är, man känner sig värdelös och undrar varför det hände just en själv. Jag är ju lite fast där just nu, men har bestämt mig att gå vidare i mitt liv, att le och att vara lycklig för alla mina vänner som stannar kvar no matter what. Vad är era åsikter och historier om detta om ni vill berätta? Ni kan såklart vara anonyma. Ni kan skriva till min mail om ni vill: [email protected] eller lägga in en kommentar så ska jag försöka hjälpa er så mycket som möjligt. Ni kan även skriva på kik: klarabieberfrank . Puss på er!

Random bild.