Han? Ja han krossade mitt hjärta.

Känner att detta kommer bli ett väldigt känslosamt inlägg. Nåt som jag sitter här med en klump i magen för att skriva. Ni märkte att för några veckor sen skrev jag att jag inte mådde så bra? Det var så i nån dag eller vecka, sen träffade jag någon som gjorde mig lycklig. Asså riktigt otroligt lycklig. Och det är en han som ni kanske förstår. Och om någon tänker kommentera ''omg, hon är så liten och har ingen aning om vad kärlek är''. Sluta bara, för jag vet hur det är. Man är ensam, tills man hittar någon annan som är det, man faller för varandra. Ibland slutar det bra och ibland dåligt. Men jag vet hur det är att stanna uppe på nätterna med tårar i ögonen, för att man är ledsen. För att man känner att man aldrig duger? Well, så är det just nu. Den där killen, allt med honom. Hans leende, hans ögon, hans personlighet. Jag kunde inte göra något åt det, jag föll för honom. Men han fångade mig inte, och helt ärligt. Vi är vänner, jag kanske aldrig sa vad jag verkligen känner. Men vad skulle det göra för skillnad? Han skulle inte sluta skriva till andra tjejer, han skulle inte sluta vara... ja han. Jag visste att jag inte var den enda tjejen han kallade underbarast, finast eller gumman. Men jag vart glad ändå, jag blev glad även fast jag bara var ''en av dom tjejerna''. Men nu, så sitter jag här med tårar i ögonen och skriver så att tangentbordet låter. Jag vet inte vad som kommer hända, jag vet inte hur det kommer gå med han och hans nya tjej. Helt ärligt, jag orkar bara inte bry mig. För att det finns så många bra saker i livet, jag ska fokusera i skolan, vara med mina underbara vänner och leva livet. Även om jag är så grymt sårad just nu, så otroligt ledsen att jag inte kan sätta ord på det så kommer jag klara det. Jag kommer bli gladare, jag tänker inte låta en kille förstöra allt. Vet inte om jag kommer sluta vara vän med honom, för han har ändå blivit en sån stor del av mig. Jag hoppas ni förstår nu varför jag är ledsen. Kommer inte svara på frågor om vem det är, för jag är inte så omogen att jag hänger ut någon. Skulle vara härligt med lite stöd dock. Kram!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0