Så i det här inlägget tänker jag bjuda på mina djupaste tankar. Det handlar om att jag har börjat stå upp för mig själv mer. Så idag hände en grej, jag kommer inte gå in på detaljer för jag har ingen lust alls att ge denna människan uppmärksamhet. Eller ja, den senaste veckan har det hänt mycket grejer. Så när jag var mindre så försökte jag så himla mycket för att få folk att gilla mig, jag ändrade min attityd, och jag gjorde saker som jag trodde skulle få mig mer omtyckt. Jag skulle alltid vara hon som alla lärare och föräldrar tyckte var så söt och aldrig gjorde nåt fel. Jag brydde mig inte om vad jag behövde göra, jag ville bara att allt och alla skulle tycka om mig. Och det fick mig att inse en sak, jag vill inte att folk ska tycka om mig om det inte är den äkta jag som dom ens känner. Om dom inte känner den jag som kan grina floder, som kan sitta och äta hur mycket som helst eller som kan ha på mig mina mjukiskläder och tycka att det är de bästa som finns. Om dom inte accepterar tjejen som kan skratta tills hon grinar och som är i sin egna lilla värld ibland vet jag inte ens om jag vill känna den personen. För jag är jag, jag kommer aldrig vara den tjejen som köper märkeskläder för att få uppmärksamhet, eller som kletar in ansiktet med ett kilo smink för att killar ska tycka att jag är fin. No way. Jag växte sakta upp, jag insåg att ju mer jag började acceptera mig själv, så spelade det ingen roll om vad andra tyckte om mig. Och det visade jag idag. Jag har blivit kallad bitch och saker som är tusen gånger värre än det. Av folk som inte ens vet vem jag är eller känner mig, om jag nu skulle få ett meddelande av en som hatar mig skulle jag bara skratta. Det var det jag gjorde idag. För en människa som kanske säger det inte alla vågar säga är inte alltid the bad guy, och jag tycker att det är synd när folk har såna tankar. Jag kanske inte tycker bra om allt, men när jag inte gör det så står jag för det. Jag accepterar alla som accepterar mig. Simple as that. Det jag vill säga med det här inlägget är till alla personer där ute som kanske inte vågar vara sig själv, som inte alltid står för deras åsikter. Jag vet hur svårt det är, jag vet känslan när man bara vill bli omtyckt, men sweetie inte alla kommer gilla dig och det är deras problem. Om man tror på sig själv behöver man inte flera tusen personer bakom en. Det enda man behöver veta är att man själv klarar det, och allt löser sig.